50 intressanta sajter för dig som använder IT i klassrummet!

Klicka HÄR för att komma vidare och utforska i länkarna när du känner att du har tid och lust. Själv rycks jag med och blir sugen på att testa hejvilt.

Jag vann pedagogpriset!!!!

....för mitt datorprojekt på fritidshemmet jag arbetar på!!!!!!!!

Så himla roligt!
Detta har varit ett mål som sattes upp ur rent missnöje från början. Jag var missnöjd med hela min arbetssituation för ett år sedan och kände att jag ville genomföra något extraordinärt för att dels utvecklas själv och lära mig nåt nytt och dels arbeta på ett skolutvecklande sätt. Eller i det här fallet "fritidsutvecklande". Och helst skulel det vara så bra att jag skulle kunna erövra Lärarförbundets årliga Pedagogpris i min hemkommun.
Jag bestämde mig tidigt för att arbeta med datorn på ett mer målmedvetet sätt. Detta ledde till en hel del googlande under sommaren, jag hittade fram till kursen LC100N på KTH i Stockholm. I kursen lärde jag mig massor. Den kunskap jag erövrade under kursens gång tog jag med mig in i fritidshemmet och omsatte i praktiken direkt tillsammans med barnen. Detta mynnade ut i ett projektarbete. När mitt lokala fackförbund skickade ut information om att det var dags att nominera till årets pedagogpris tog jag modet till mig och svalde all stolthet - och nominerade mig själv!!!! Kanske inte det vanligaste - men eftersom jag är ensam fritidspedagog på mitt fritidshem och knappast blir uppmärksammat av någon om jag inte viftar med mina kroppsdelar på egen hand för att synas så var det tydligen rätt taktik. För igår vann jag
7000 :-!!!!!!!!!!!!
Snacka om bekräftelse på att jag gjort något nytänkande och utvecklande för min verksamhet. Men det som drämmer högre än dessa tusenlappar är att andra personer i min kommun, tex rektorer utöver min egen chef, uppmärksammat mitt arbetssätt och bett mig vara med på större sammankomster och föreläsa om hur jag bedrivit mitt arbete med mina elever.

Jag är SÅÅÅÅÅ stolt över mig själv och min egen målmedvetenhet!!!!

Spel som möter allas förväntningar

Tänk om det ändå fanns ett dataspel som skolbarnen och fritidsbarnen hade kunnat spela hur mycket de ville, utan att en bunke pedagoger skulle stå bredvid och muttra över vart dagens ungdom egentligen håller på med. Tänk om vi pedagogor istället hade haft de kunskaper som krävs för att införliva det vi vill lära ut via en kanal som barnen är villiga att lära in via. Tex dataspel. Det har länge talats om att barn lär sig genom lek. Tex genom rollek.
Nu är det möjligt! Genom något som heter Wherigo kan man skapa sig ett eget äventyrsspel. Där rollek och fantasi möter olika prövning som skaparen bestämt ska ingå i spelet. Wherigo är ett GPS-baserat spel och genom en app i sin telefon (som också heter Wherigo) kan man delta i spelet. Varje spel har en utsatt startpunkt. Tyvärr har just detta sätt att spela inte riktigt landat i Sverige än, men jag har tur att bo i en stad som har åtminstone ETT aktivt Wherigospel. Som exempel kan jag säga som så här: Låt säga att startpunkten är precis utanför ditt hem. Din wherigoapp i mobilen känner av via GPSen att du står på startpunkten och talar om för dig vilket nästa steg i spelet är. Kanske får du en gåta som lyder: Du ska nu ta dig till en stor byggnad som byggdes i slutet av 1700-talet. I denna byggnad har upplevts mycket glädje, men även stor sorg då det är här man ofta säger farväl till nära som vandrat vidare. Svaret ska ju så klart vara "kyrkan" och då traskar man iväg mot kyrkan. När man kommer bort till kyrkan och kommer in på det område som skaparen av spelet angett får man nästa uppdrag automatiskt av sin app i telefonen. Kanske berättas det här om någon särskild person som ligger begraven här.

Vart jag vill komma är att jag anser att detta live-spel är ett utomordentligt sätt att utnyttja våra elevers intresse för att lära dem något.  När jag har tid och tillfälle ska jag försöka sätta mig in i hur man själv skapar spel och sen hoppas jag att jag ge mig på en debutomgång med mina elever framåt våren.

Inspirerande projektarbete

De senaste veckorna har jag fokuserat på det projektarbete som kursen LC100N mynnar ut i. Jag har varit helt uppslukad av det kan man säga. Jag har valt att undersöka hur datorn kan fungera som stöd i det fritidspedagogiska uppdraget och man kan väl minns sagt säga att jag har blivit så taggad till att fortsätta även nu efter att det undersökande momentet är avslutat.
Att fritidsungarna vill spela på datorn är inget som gör mig överraskad, men jag känner att det tar emot så mycket att ge dem tillstånd att göra det. Jag kan inte motivera den åsikten med mer än att jag anser att spelandet förstör så mycket av övriga fritidsverksamheten och jag känner mig så dåligt insatt i spelandet att jag nästan känner det som att jag "tappar kontrollen" om jag tillåter dem. Jag vet ju inte vad det är för spel dem spelar och jag har inte heller tid att titta till dem hela tiden för att få kännedom om de sidor de besöker för att spela.
Att förbjuda barnen att spela dator på fritids tar också emot. Av den enkla anledning att jag vet att det finns många fördelar med det också. Men jag känner mig inte tillräckligt insatt i alla dessa fördelar. Däremot så kan jag säga som så att; Jag är inte bara pedagog....utan även mamma. Och min 6-årig son spelar väldigt mycket TV-spel och data här hemma. Men ändå under ganska strikta regler. Då vill jag helst att han utnyttjar tiden på fritids till att leka och utvecklas socialt och ägnar sig åt lekar med rörelse. Inte att han hänger framför datorskärmen.
Här hamnar jag i ett dilemma. För jag är väldigt mycket FÖR datorn på fritids. Men inte just för att spela. Och det är här som mitt eget projektarbete faktiskt har inspirerat mig --->  Jag skulle ju kunna spinna vidare på det här med hur datorn kan fungera som stöd i det fritidspedagogiska uppdraget och försöka ta fram en pedagogisk planering för hur datorn kan bidra till barnens sociala utveckling.

Jag är kluven....Men sååååååååååå inspirerad!

Lag och rätt på internet: Film, Radio, TV!

    * Hur är det med det där med filmvisning i klassrummet egentligen?
                                         (.....för att inte tala om radioprogram och TV-program?)

Man får lov att se program under tiden de sänds, men om man vill spela in något för framtida undervisningssyfte måste man se till att skolan är ansluten till det avtal som finns genom samarbetet mellan Copyswede, filmproducenternas organisation FRF, fonogramproducenternas organisation IFPI, Sveriges Television, TV 4 AB och Sveriges Radio. Enklare heter det Skolbandningsavtal för att man för "bandade" med hjälp av videobandspelare.
Idag finns de flesta program att se i repris via alla TV-kanalers Play-funktioner. Men får tex utnyttja Play-tjänsterna på internet om man bara gör det i en sluten grupp, tex för eleverna i en viss klass.
Det samma gäller radioprogram. Man kan lyssna på det medan det sänds men om man önskar spela in det måste man ha sådant avtal med UR. Alternativt kan man låna inspelade avsnitt av sin lokala AV-Media-Central.
Nu till det frågan egentligen gällde: Om man får se film i klassrummet?
Krasst sagt skulle jag vilja säga nej. För då måste man ha godkännande av filmens upphovsmän eller filmens distributör. Detta är vanligtvis filmbolaget självt och det är en ganska tidskrävande process att få ett sådant godkännande. Man kan dock utnyttja filmer som finns hos AV-Media-centralen. Man kan även vända sig till följande instanser om man inte hittar vad man önskar hos AV-Media: swedishfilm.se, sli.se, skolfilm.com, filmcentrum.se, kunskapsmedia.se, mcentrum(för utbildningsfilm) med flera. Dessa tillåter att filmen visas för en sluten krets, tex en skolklass.

Hur brukar ni visa film i er klass? Oftast utnyttjar jag AV-Media, men visst har det hänt att jag också gjort som man inte får. Men jag kommer tänka både en och två gånger innan jag gör det en gång till.

Lag och rätt på internet: Bilder!

Vad får vi egentligen göra med andras texter, bilder och musik? 

Bilder ur tex gamla tidningar får jag använda fritt om det har gått 70 år eller mer från det att upphovsmannen till dem har avlidit. Fotografier av icke konstnärlig karaktär får jag använda fritt 50 år från att bilden togs. I övriga fall får man leta rätt på upphovsmannen för att fråga om man får använda dennes bild/kort. Om man inte orkar detta finns det gratis arkiv att tillgå. Tex kan man göra en creative commons-sökning på fotosajten Flickr. Eller bli medlem i Multimediabyrån. Det finns även något som heter Fotofinnaren. MorgueFile är ett annat sådant ställe. MorgueFile Free License ger användaren tillstånd att använda, bearbeta och sprida verket.
I alla fall fungerar det inte att ta bilden själv. Man får nämligen inte ta bild på vad som helst och publicera på nätet. Om man tex gör ett besök på ett museum för att se en särskild konstnärs verk kan man inte räkna med att ett eget fotografi av konstverket kan lägga ut "rätt och riktigt" på nätet. I det här fallet överträffar konstverkets upphovsrättsskydd din egenhändigt tagna bild.
Man får inte heller lägga ut bilder på konstverk som är stadigvarande placerade utomhus. Och inte heller bilder på byggnader. Mycket av ovanstående får man bara använda i tryck form, men inte lägga ut på internet såvida man inte har verkets (arkitektens, konstnärens, skaparens) särskilda tillstånd.
Vad som är intressant att veta är att skolor i Sverige är med i något som heter Bonusavtalet vilket innebär att lärare och elever fritt får använda material på internet för att göra tex PowerPoint-presentationer eller annat presentationsmaterial. Men detta får i sin tur bara visas på den interaktiva tavlan eller läggas ut på skolans slutna lärplattform en viss tid.
Många klasser har bokbloggar där de skriver in recensioner av de böcker de läst i form av ett blogginlägg. I de flesta fall får man då lov att lägga in en bild av bokomslaget, OM man endast gör det i samband med text som direkt rör verket. Men för säkerhets skull bör man gå in på respektive förlags hemsida och kolla vad det är för pressregler som gäller för varje förlag.

Min spontana tanke just nu är: Det är nog bäst att bara publicera bilder som jag själv tagit på mina egna konstverk.

Är det fler än jag som tycker att alla dessa regler tar död på kreativiteten? Jag förstår att de behövs och kommer inte bryta mot dem, men visst är det lite hämmande!

Källkritik

Jag minns att jag avskydde detta ord på gymnasiet. Jag hade en oerhört trist svensklärare och förmodligen var det hennes tråkiga utstrålning och trista utlärningsmetod som fick mig att reagera så starkt på detta ord och fortsatt reagera med ångest även i framtiden. Men för första gången tycker jag nu något helt annat. Tack vare min tidigare inställning till vad ordet innebär har jag aldrig tagit mig tid att sätta mig in i det, men nu var jag tvungen. Efter att ha läst Mediekompassens metod del 1 och benat mig igenom övningar blev jag så himla sugen på att själv testa det med mina elever. Genast började tankarna florera kring vilket sätt jag själv skulle lägga upp arbetet för att undvika den skada som min egen svensklärare åsamkade mig.

Även avsnittet om rangordning var mig väldigt vederhäftigt. Denna metod är ju ganska självklar när man tänker efter, men allt som är självklart uppenbarar ju sig inte utan efterforskning :-). Synd nog så har jag redan tjuvstartat på mitt projektarbete, men nästa gång jag ska "börja från början" i ett arbete ska jag definitivt göra denna rangordningövning.

Förutom ovanstående lärdomar fick jag också nys om att det finns något som heter Google Books. Fast det området får jag utforska mer en annan gång.